Nostalgi på uppgång i den svenska politiken

Nostalgi har länge varit en tongivande stämning i den svenska politiken. Sverigedemokraterna tog sig in i riksdagen, till stor del utifrån drömmen om en svunnen, bättre tid och regeringspartierna drömmer sig fortfarande tillbaka till den era då man var opposition. Ännu kan landets problem ofta skyllas på tidigare regeringskoalitioner, ännu talar man gärna om socialdemokratins förmåga att regera Sverige – eller bristen på förmåga snarare. Men just när Anna Lindhs dödsdag får många att tänka tillbaka till hur det var förr kan man också ana tecknen som antyder att nostalgimodet åter är på väg att blossa upp och bli ännu starkare.

I diskussionen om FRA frågar sig Björn Elmbrandt i Dagens Arena var de riktiga liberalerna finns – de som faktiskt står för sin skeptiska hållning gentemot statlig kontroll och övervakning och inte bara talar tomma ord innan de ändå ger sitt stöd åt den konservativa majoriteten bland borgarna. Björn Elmbrandts kommentar pekar tillbaka till den tid då Folkpartiet liberalerna var ett liberalt – och inte konservativt – parti. Till den tid de var i opposition och inte behövde ljuga och kompromissa för maktens skull. Just den tid som våra ministrar så gärna minns.

I strömmen av minnesbilder om Anna Lindh medger också Mona Sahlin och Thomas Bodström att man i den dåvarande regeringen inte borde ha utfört den hårt kritiserade utvisningen till Egypten. Nästan tårdrypande varmt erkänner Thomas Bodström att han i dåläget inte förstod. Den oskyldiga naivitet som han en gång hade som minister sprider sin nostalgiska värme i en kall värld.

Även i försvarsfrågan har nostalgin fått nytt liv. För bara ett drygt halvår sen satte expressens ledarredaktion fingret på den nostalgiska trenden. Då var det sossarnas tilltro till FN som organ för världsfred som fick sig en hurring. FN-fundamentalismen, som expressen kallade denna nostalgiska ideologi, har nu spritt sig. Under president Obamas besök i Sverige var det nämligen Reinfeldt som kommenterade det svenska läget: ”Detta lilla land kommer alltid att säga: Låt oss lägga vårt hopp hos FN.”

Regeringen som fortfarande vill vara opposition drömmer sig tillbaka till den tid då man ännu inte hade börjat nedmontera den socialdemokratiska hegemonin och ledande socialdemokrater drömmer sig tillbaka till den tid då de var oskyldiga som små lamm. Efter just den känslan av oskuld strävar som bekant även sverigedemokraternas tankar, men deras dröm är inte lika privat utan omfattar hela riket. Med andra ord är nostalgin fortsatt stark och kanske också på väg uppåt igen. Det ska bli spännande att se hur mycket den kan intensifieras till valåret 2014. Ska det bli ett ännu mer karakteristiskt drömmarnas val än någonsin förr?

Annonser

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s